Att jag orkar inte mer nu. Det känns som att allt har skitit sig.
Jag är "oense" med några av mina bästa vänner , jag har glidit ifrån min andra halva och jag håller på att tappa förståndet själv. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Men ändå så drar jag min starka mask över ansiktet och klarar dagen. Jag biter ihop.
Men på kvällarna rinner oftast bägaren över och jag hälsar tårarna varmt välkomna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Släng in en kommentar om du har något på hjärtat!